En bussresa till Svedala
En småortsnovell av Bertil Lundahl

Solen gassade och den lilla byn Kärrstorp dåsade i sommarvärmen. Året är 1956 och det är sommar.
- Glöm ente kaffet hos S.P.
Ingegerd hade precis hört sin man Ivar ropa dom sista komihågorden till henne när hon stängde dörren till farstun och gick ut på trappan. Det var varmt. Shersminen som stod strax invid huset doftade, humlorna och bina surrade. Hon kisade upp mot solen, borstade av ett par katthår på den tunna sommarjackan, och gick ut på den lilla smala stigen som sen ledde ut till den stora landsvägen. Ingegerd skulle åka bussen till Svedala. De ärenden hon hade, räknade hon ut, skulle hinnas med precis mellan två bussar. Hon gick förbi den gamla telefonstationen och bort mot affären där bussen hade sin hållplats. Hon kastade en blick in i handlarens skyltfönster när hon gick förbi. Kaffekvarnens hjul snurrade och Ida, handlarefrun, nickade till god dag innanför
fönstret.Inte så värst lång stund behövde hon vänta. Den gula SJ-bussen var punktlig och chauffören hälsade artigt välbekant. När biljetten var löst steg han själv av bussen för att lämna ett paket som den befordrat från Malmö till byns smedja. Han ställde det uppåt väggen vid handlarens entré.Bussen satte igång och brummade. Nu var hon på väg. Hon såg ut över åkrarna. De böljande fälten stod och väntade på skörd. Självbindarna var ännu inte igång. Prästagårdens pantofflor växte fint som vanligt. Hon såg fram emot plockningen till hösten. Förutom extrainkomsten kunde man träffa byns fruntimmer.. Allt som man inte visste innan fick man reda på vid detta tillfälle. Men det mesta visste hon förut. Det var ingen nyhet att möllarefrun hade två karlar i huset. Inte heller att en av byns innevånare smugit omkring nattetid för att besöka samma kvinna när de båda karlarna försvunnit.
Bussen for genom Lilla Svedala. Hon tittade på cykelmagaren Sigvard Anderssons hus och drömde om något liknande. Men det var väl inte att tänka på nu när hennes Ivar satt nya glas i uthusfönstret som ungarna slagit sönder. Och så hade han fullt opp både på gjuteriet och kyrkogården. Färden gick vidare över den nya bron vid Segeån och vidare mot Krågeholm.
Bussen krängde på den smala grusvägen och i uppförsbacken brummade den
ordentligt. Ett par äldre damer steg på vid hållplatsen mitt i byn vid affären. De satte sig längst fram med sina väskor i knäet. dom tisslade o tasslade men Ingegerd kunde inte uppfatta mer än enstaka ord och dom hade hon ingen nytta av. Men visst spetsade hon öronen när de nämnde ord som "ladhong, skittalodda och brännevin". Det bar vidare och man var snart framme vid ålderdomshemmet i Svedala. Hon tittade upp mot kyrkan . Hon tänktre att hennes egen kyrka därhemma i byn var grannare. Hon ser kyrkoherde Svensson på gången och vinkar till honom men han ser henne inte. Hon är ju själv kyrkovaktmästarefru, så hon kände ju honom väl. Han brukar alltid berömma hennes kakor vid kyrkokaffet. Speciellt minns hon den gången när hon bakat klenor.
- É dé egen modell? frågade han
- Ja, svarade hon rodnande. Hon visste inte riktigt vad han menade..
Snart var man framme vid Marknadstorget. Här skulle hon stiga av. Det passade så bra att man steg av här, och sen följde Storgatan upp. På vägen kunde man då uträtta sina ärenden i tur och ordning tills man var framme vid järnvägsstationen och hemfärd. Ingegerd steg av bussen och ut på Marknadstorget med dom fyra stora träden och herrpissoaren i centrum. Hon funderade ett slag på var hon själv skulle gå omhon blev nödig. Men hon fann att för kvinnor fanns inget mer än järnvägsstationen och eventuellt cafeérna som låg uppradade i storgatan. Blev hon kissnödig fick hon allt vänta tills hon kom fram till Breda Blick.
Det första hon skulle inhandla var en grammofonskiva med musik. För inte så länge sen hade familjen införskaffat en grammofonmöbel med skivväxlare. Skivan med ”Vildandens sång” med
Thory Bernhards hade man spelat till leda. En annan skiva som också blev flitigt spelad var "Åh vicken natt" med Harry Persson
- Mamma , du kan väl köpa ”Flottarkärlek” , bad flickan, den yngsta av ungarna
- Eller den där som handlaren har som heter ”Extra tilldelning” med Edvard Persson, föreslog den äldste pojken. Han hade börjat samla frimärken och satt med en hel bunt som de skickat efter i Åhlens katalog tillsammans med en korsett underbyxor.
Många goda råd hade haglat över henne kvällen tidigare, när det blev känt att hon skulle åka till Svedala. Svedala musikhandel blev därför den första anhalten. Den vita byggnaden som också inrymde engrönsaksaffär låg vägg i vägg med Järnaffären Hon steg upp för dom tre trappstegen till affären och steg in. Karlberg själv var i färd med att flytta om radioapparater på hyllorna. På andra hyllor stod dragspel och många andra instrument uppradade. Radioapparater utans sladd hade hon hört talas om också och undrade hur de såg ut. Det kan väl inte bli så mycket ljud i en sådan, tänkte hon. Kalle, som han kallades, var en god musiker och känd för sin orkester som brukade spela till dans litet varstans i hela Skåne. Ibland spelade de på idrottsbasaren i Minnesberg och där hade hon och Ivar en gång stått invid banan och lyssnat. Det var när ungarna var små och den lille som hette Klasse hade kommit bort och Kalle hade efterlyst honom från scenen.
Hon såg sig omkring i affären och framförde sen sitt ärende.
- Jo, jag skulle vilja ha en grammofonskiva med musik. Vi köpte ju en grammofon av dej o bägge skivorna börjar ble raspia!
- Nån speciell ? Kanske nåt religiöst eftersom du är mycket i kyrkan?
- Nja, vi hade tänkt litet mera lättsamt. Flottarkärlek med Snoddas har ju vatt populär en tid. Men dom spelar ju ente så mycket musik i radion. Bara en timme po kvällen och då e de mest marscher och symfonier. Orgelmusik hör ja så de räcker..
Hon stod en stund och tittade på skivorna. Dom såg så små ut. Dom som hon hade därhemma var stora, nästan som ett grytelock. Kalle förklarade för henne att det var något nytt som kallades för Ep-skivor och att man knappt kunde slå sönder dom. Och så behövde man inte köra så fort.
- Dom kan du köra i din skivspelare. Den har två hastigheter, men du kan ente blanda skivorna!
- Det var bra, tänkte hon, för hon tyckte om musik som inte gick för fort..
- Vi har något nytt som kan jag rekommendera. Ni har ju ungar i familjen som börjar ble stora och den här nya som är modernt nuskulle nog passa dom!
- ”Rock around the clock” heter den. Hör här….
Och så börjar grammofonen spela. Hon har inte hört något liknande förut. Ett förfärligt oväsen bryter ut i affäran och så hör hon: ”One two tree a clock four a clock rock”
- Nä gu bevare mej. De skulle allri lilla Sessans kattöron klara av.
Hon förgryser sig en smula. Kalle upptäcker att det nog inte är hennes musiksmak, så han föreslår i stället ”Mjölnarens Irene” med Thory Bernhards. Den tycker hon genast om så den tar hon. Karlberg slår in skivan och förmanar henne till försiktighet med stiftet.
- Dom här nya skivorna har så fina spår och du måste vrida stiftet ett halvt varv när du spelar små skivor..
- Åsså glöm inte o ställa om hastigheten. Det skall vara 45 varv i minuten!
Hon tar adjö och kommer åter ut gatan. Storgatan sjuder av liv vid denna tid på dygnet när Gjuteriet har sin middagsrast Dom svarta arbetarna sitter och samtalar i små grupper på några trappor utmed gatan En del har interna små kommentarer när någon passerar. Ibland fnissas det till vid någon lustighet. Men alla är vänliga och oförargliga. En del mopeder knattrar förbi på storgatan och blandar sig med cyklar och bilar. Doften av bensin och olja blandar sig med sommarvärmen. Asfalten på gatan är varm av solen. Trottoaren som är av grus dammar av torka. Hon går vidare utmed gatan, förbi göte Jönssons cykelaffär. Vid Christerrsons färghandel stannar hon till och tittar på tapeterna i fönstret. Hon kommer att tänka på det lilla rummet där tapeterna börjat bli litet sjaskiga utmed sängen. Hon beslutar sig för att gå in och se vad dom har. det doftar gott i affären och ägaren Carl Chrisersson står själv vid disken. Lång, med välvårdat grått hår och trevligt utseende. Ruffa hade hon hört att han kallades. Konstigt namn..
- Vad skall det vara i dag, frun lilla? Undrar han.
Hon uppger sitt ärende om tapeterna. Just när han tagit fram ett par stora pärmar med tapetprover ringer telefonen. Han vänder han sig om och kallar på en av sina anställda.
- Bertil ! Vill du komma här och hjälpa den här damen?
Ett par långa gängliga ynglingar står i ett hörn och blandar något samtidigt som dom fnissar. Den ene, med ljust stubbat hår, tittar upp och kommer fram till disken. Liksom föreståndaren är han klädd i en lång vit rock. Han är hjälpsam och artig och har en glimt av humor i ögat. Han blinkar till sin chef och går genast och hämtar några stora pärmar med en massa prover i.
- Här har vi en! tex Denna här gröna skulle väl passa om damen bor i ett grönt hus!
- Ja ja, jag bor i ett grönt hus men jag skall ha den inomhus på väggen invid sängen. Tapeten som sitter där e so skitt o behöver bytas ut till min födelsedag. Jag vill ha en som håller med litet och som man kan torka av me vått! . En som inte är för ljus! Nej, jag får jag nog tänka på saken. Jag tror de e bäst att Ivar följer med. Det var bara ett infall jag fick när jag gick förbi. Förresten skulle jag behöva nögra glödlampor för 127 volt! Har ni såna?
- Ja visst har vi glödlampor. Vi har klara och matta 60-ljusare. Och så har vi nån som e svarta här i lådan men dom säljer vi inte!
- Svarta?
- Javisst frun lilla. Vet hon inte de? De e nåt alldeles nytt. Om man vill ha det litet skumt i stugan t.ex. en lördagkväll så kan man tända dom, då blir det mörkt! Väldigt romantiskt. Bertil blinkar litet med vänster öga till Nils Åke som den andre pojken heter. Hon vet inte om det är skoj eller allvar. Han håller upp glödlampan och visar på den svarta ovansidan. Ingegerd börjar tvivla.
- Nä förresten, jag köper dom av handlare Andersson i affären därhemma. kanske jag slår i sönder dom på vägen hem annars...
- Men en flaska parfym skall jag ha. Jag skall sjunga i kyrkan på söndag o då står jag vid sidan
om kyrkoherden!
- Vad säger damen om den här som heter 4711.
- Jo de passar ju fint, för vi skall sjunga dom psalmerna på söndag,. 47 och 11.
Hon får sin parfym. Prövar ett par stänk på halsen innan hon stoppar ner den i den svarta handväskan. Hon vänder åter ut på storgatan Tänker ett slag på det där med den svarta glödlampan. Kunde vara bra om man om man haft en sådan kanske .. Sommaren kan ju vara besvärande ibland med sina ljusa nätter…. Men han blinkade ju så konstigt. Man vet aldrig om dom skojar dom där Svedalaborna….När hon kommer ut igen är Gjuteriarbetarna på väg tillbaka efter sin middagsrast. En del känner hon igen. Även om dom om ibland är litet svarta i ansiktet. Andra som kommer från L:a Svedala är hon bekant med och växlar några ord. Hon går upp mot stortorget . stannar ibland vid ett skyltfönster och tittar. Vid Ottossons Bokhandel stannar hon till extra. I fönstret ser hon några exemplar av nyutkomna böcker. Hon tänker ibland att hon borde läsa litet mer. Mobergs
”Nybyggarna” ligger framme i fönstret. Hon går in och köper boken. Kan vara intressant att se hur det gick för dom där som emigrerade till Amerika…Hon går in i en del småaffärer och handlar litet smått och gott av livets förnödenheter. Är man i Svedala skall man ju ha saker med sig hem så man klarar sig till nästa gång.
Längre upp i stortorgets hörn ligger Conditori Bredablick. Hon bestämmer sig för att i väntan på bussen få i sig en kaffetår. Hon går uppför hörntrappan och in i conditoriet. Allehanda goda bakverk lyser lockande från den höga glasdisken. De två äldre damerna som suttit med på bussen har just varit före och blivit betjänade. Damen med grått hår som expedierar innnanför disken flyttar runt litet bland kakorna. Ingegerd beställer en kaffe, en bit krans och en tårtbit. I det lilla rummet innanför finns några bord utmed väggar och mot fönster.. Hon sätter sig vid fönstret så att hon har utsikt över stortorget . De båda äldre damerna har det andra fönsterbordet och är livligt upptagna av en diskussion rörande grannsämjan i den by dom bor i.
- Och kan du tänka dig, att när hennes nabo som är fjärdingsman kom på henne cyklande utan ljus och påpekade för henne om lagbrottet så svarde hon att ”Nä min själ har jag ej, och ingen cykelpump heller”
- Usch fy.
- Och kan du tänka dig, deras lea ungar brukar ställa sig o pissa på väggarna hos folk när de e mörkt så de luktar in när solen står po o varmer mot södersian
- Nä va sier du . Ett bra kok stryk sk,ulle dom ha dom små ynglen. Hade min man levt hade de vatt en annan ordning. Vår egen lille Olle skulle aldrig hitta po nåt sånt när han va liten. Men ungar nu för tiden….
Hon satt inte o lyddes men kunde inte undgå att höra. Tiden gick fort när man hörde nåt
intressant. När hon satt där och tittade ut över torget, snett mot storgatan såg hon SP,s stora kaffehjul och kom att tänka på kaffet som hon lovat att köpa.
I  SP,s affär.  doftar det gott av det nymalna kaffet. Dessutom kan man köpa husgeråd till billiga priser. Ibland kan man köpa litet udda porslin när nån slagit sönder och man vill komplettera. . I sina mörka glasögon står han där och pratar med kunderna, verserad och trevlig. Han är villig till diskussioner om all världens ting o orättvisor. Speciellt hur dåligt det är för dom som bedriver affärer. Kaffet mals och vägs upp i den bruna påsen. Sen berättar han litet om sitt berömda kaffe och sina kaffehjul som snurrar oavbrutet till svedalabornas fromma.
- Jo frun förstår, hemligheten ligger både i blandningen av kaffe och dessa här stora hjulen som ger kraft tillräckligt att mala till hela Svedalas befolkning.
Hon ber att få lukta i påsen . Han sträcker fram den. Hon drar in den ljuva aromen och tänker på kyrkokaffet som hon skall bjuda på till söndagen. Tänk va kyrkoherde Svensson skall njuta.Hon har uträttat sina ärenden och är på väg till järnvägsstationen och bussen tilbaka . Systemet ligger där på hörnan, men sådana drycker har hon aldrig nyttjat. Ivar kan kanske ta sig en sup ibland. Han får väl nog när det skall bli höstagille hos Knutssons. Där brukar det bli så det räcker hela året. I fjor hade dom överförfriskade herrarna förirrat sig upp i betmassegropen när dom skulle ut o pnka. En av dem hade blivit av med sin ena sko i gäggan. Sen luktade dom
gammal betmassa i fjorton dar. Nä det fick anstå med den halvlitern.På bussen sitter de två äldre damerna nu och diskuterar en annans nabos förhållande till fruntimmer i byn.Hon vill inte höra på. Sätter sig därför längre bak i bussen. Ibland är det bättre att inte veta nåt, tänker hon. Inte för att….Samma väg tillbaka. På och   avstigningar. Väl hemma vid Knutssons mjölkabord mitt i byn känner hon att hon är trött men belåten med sin resa. Vid köksbordet packar hon upp sina saker som hon inhandlat. Alla följer med intresse vad hon har med sig hem. Kaffet, parfymen, tobaken till Ivars pipa, Riksshag. Småkakor till kvällens kaffe.Och i kväll kommer dessutom drickabilen med svagdricka från Oxie bryggeri. Det blir fest i huset.
”Den ene kom på hösten, just då isen bundit sjön” sjöng man till radigrammofonen.Alla får tårar i ögonen av denna sentimentala sång. Tänk så falska fruntimmer kan vara! Stackars mjölnardräng… Så stygg hade inte vår möllare i byn kunna vara. Han har delat ut sina flickor till vem som helst! Men möllarekjärringen är ett fanskap!
Man dricker av kaffet från SP Anderssons. Hon förklarar för Ivar att kaffets styrka beror på hjulen. Ju större hjul ju starkare blir kaffet. Ivar tittar misstroget på henne. Visserligen hade han ofta stått o glott på handlarens kaffehjul, men att de skulle ha något samband med styrkan tvivlade han på. Kvällen blir sen. och så småningom har alla lagt sig. Pojkarna fnissar i sängen och rapar litet svagdrika. Allt blir så småningom tyst i det gamla huset. Då kommer hon att tänka på vad den unge expediten hade sagt. Hon vänder sig mot sin man.
- Du, Ivar. Där va en i färgaffären som sa att det fanns lampor med svart ljus,och när man tände dom så blev det mörkt. Kan de va sant?
- Nästa gång du kommer till Svedala kan du gå in och hälsa honom att han inte är riktigt klok.
Ska du köpa tapeter så köp dom ente av han i alla fall. God natt!....  Vad hette han den där ynglingen förresten?
-Jag tyckte han sa Bertil, men ett av fruntimren i affären sa Salla till honom...
-Jaha bara så jag vet.. natti..
Tillbaka till förstasidan